Fågelatlas Norrbottens län

Hackspettar

av Rolf G Gustafsson

Uppdaterad 2010-03-19

Hackspettar borde vara lätta, eller är det så? Alla känner väl till hur hackspettar mejslar ut sin bon i trädstammar. Det borde vara lätt att känna igen?

Dessvärre är det inte så. I litteraturen förekommer olika måttangivelser på bohålens ingångsbredd och ingångshöjd beroende på art, bohålets höjd över marken, art av boträd etc. Det är dock en stor överlappning här i alla aspekter mellan flera arter. Variationerna är stora. Vidare hackar lappmes, talltita och tofsmes många gånger ut sina egna bohål i murkna träd. Så bohålet är kanske inte ens gjort av en hackspett.

De arter som förekommer regelbundet hos oss är spillkråka, gråspett, större hackspett, tretåig hackspett, mindre hackspett och göktyta.

Spillkråkans bohål är väl det lättaste att känna igen? Ingen annan hålhackare i vårt land gör så stora bohål som spillkråkan. Arten kräver grovstammig skog, dessvärre en alltmer sällsynthet i vår natur. Förekommer i tall- och blandskog. Hur var det då med åldern på bohålet? Inom det moderna skogsbruket lämnar man kvar bl a torrfuror med gamla bohål i. De kan vara flera tiotals år gamla. I mer orörda skogsområden som naturreservat etc kan bohålen vara 100-200 år gamla, kanske mer.

Gråspetten är en okänd gynnare under häcknigstid hos oss. Endast ett fåtal häckningar är kända. Ska sökas i bl a sanka skogar med murkna lövträd vid sjöar och andra vattendrag.

Den större hackspeeten kan påträffas överallt där det finns skog och är vår vanligaste hackspett. Håll utkik efter s k "smedjor" med fastkilade tall- eller grankottar i sprickor i träd, ett starkt tecken på att arten är närvarande. Oftsast ligger högar med bearbetade kottar på marken under en sådan smedja.

Den tretåiga hackspetten finns oftast där vindfällen förekommer. Det gör att arten oftare förekommer i orörda skogar (naturreservat och nationalparker) där vindfällena inte städats bort. Finns även i fjällbjörkskogen.

Den mindre hackspetten finns i allt från kulturbyggd till orörda skogar. Föredrar lövskog så den finns även i fjällbjörkskogen. Föredrar mjukar (delvis murkna) träd för sitt bohål.

Göktytan den enda egentliga flyttfågeln av våra hackspettar. Bygger inte egna bon utan använder andra hackspettars bon eller holkar. Trummar inte som de övriga arterna. Förekommer från kulturbyggd till orörda skogar men sparsamt.

För att avslöja åldern på hackspettars bohål bör man leta efter träflisor på marken under bohålet. Finns sådana kan boet vara gjort innevarande år eller för ca 1-5 år sedan, beroende på förruttnelsestadie på flisorna. Saknar dessa flisor bör inte bohålet registreras i vår inventering. I några fall har jag hittat döda ungar under boträdet, ett bra tecken på att boet använts det år man upptäckt det (gäller många arter).

Spelande (trummande och ropande) hackspettar kan höras från april månad vid kusten och 2-4 veckor senare i fjällnära skogar. Observera att även honan hos vissa arter trummar. Häckar från slutet av april till maj vid kusten till slutet av maj och hela juni i fjällnära skogar. Hackspettarnas ungar är bostannare och de för ofta ett herrans liv i väntan på mat av föräldrarna.

Under senare år har enstaka individer av den vitryggiga hackspetten dykt upp i vårt län. Arten är Sveriges mest sällsynta häckfågel med kanske bara 1-2 häckningar per år i landet. Häckar i sumpig blandskog med döende lövskog vid olika vattendrag. Arten kräver absolut största hänsyn och ska rapporteras till projekt vitrygg och Svalan (där observationerna döljs). Sök inte arten på eventuellt kända häckningslokaler, sök nya lokaler istället.