Fågelatlas Norrbottens län

Mesar, stjärtmes, nötväcka och trädkrypare

av Rolf G Gustafsson

Uppdaterad 2010-03-18

Alla våra mesar är hålhäckare och flera arter använder gärna holkar. Kan lägga bona på marken i vissa fall. Flera av arterna lägger mer än en kull per år. Talgoxe, svartmes och blåmes använder hackspettsbon eller andra håligheter för sina bon. Lappmesen kan hacka ut sitt eget bohål i murkna träd men använder ofta holkar eller hackspettsbon. Talltita och tofsmes hackar ofta själva ut sina bohål i murkna träd. Flera av arterna är mycket känsliga för störningar även då ungarna är stora men kvar i redet. Så öppna inte holkar där mesar häckar.

Stjärtmesen bygger sitt runda bo av mossa och lav i en grenklyka. Arten är inte speciellt vanlig hos oss men kan vara förbisedd.

Hos oss förekommer två raser av nötväcka, båda mycket sparsamt. Dels den i södra Sverige vanliga ”europaea”, dels den östliga, sibiriska nötväckan ”asiatica”. Asiatica har med säkerhet häckat i åtminstone Lule lappmark. Europaea har påbörjat häckning i länet men inga säkra lyckade häckningar är konstaterade mig veterligen. Denna ras ses oftast kustnära. Arten använder hackspettsbon där den murar igen bohålet till lämplig storlek.

Trädkryparen bygger sitt bo i sprickor bakom bark, sprickor i träd eller i konstgjorda reden. Kan lägga två kullar.

Häckningstid för dessa arter är från maj månads början och en bra bit in i juli.