Fågelatlas Norrbottens län

Rovfåglar

av Rolf G Gustafsson

Uppdaterad 2010-03-18

Rovfåglar är ett känsligt kapitel. De utsätts ofta för förföljelse. Rovfågels- och rovdjurshatet är tyvärr ett spritt fenomen. Håll din information om rovfågelshäckningar väl bevarad. Rapportera dem dock på Svalan. Svalan har inbyggda sekretessregler för alla störningskänsliga och hotade fågelarter.

Våra dagrovfåglar bygger/använder ofta stora risbon i träd eller i klippor, flera arter ibland direkt på marken. Alla arter bygger inte egna bon utan använder reden av korp, kråka eller av andra bobyggande rovfåglar eller t o m reden gjorda av mänsklig hand. Framför allt falkar bygger ogärna egna reden utom i undantagsfall.

Örnars bon ligger alltid i mycket gamla träd eller i klippor. Redena kan ha använts under flera örngenerationer och flera växelbon ligger ofta i varandras närhet. Örnar är mycket ortstrogna men kan dyka upp på nya lokaler. I vissa fall kan redena vara förvånandsvärt små, men oftast, på gränsen till alltid, är de enorma. Trots det kan de vara svåra att finna. Havsörnen varnar frenetiskt vid och runt boet. Kungsörnen varnar inte alls, den glider bara tyst av boet och flyger bort på låg höjd. Redena kan ligga i trädens topp eller en bit ner i trädet där grövre grenar finns. Studera bara örnbon på km-stora avstånd i tubkikare, örnar är mycket störningskänsliga, speciellt i mars-juni. Örnar börjar sin häckning i mars till april länet runt. Örnar kan flyga miltals med föda åt sina ungar så kriterie 16 Adult med föda åt ungar är inte kanske inte helt lätt att använda. Går du på ett örnbo, klättra aldrig upp i trädet (= säker misslyckad häckning) utan gå därifrån väl synligt. Kikarspana från någon höjd, minst 500 meter, helst mer, ifrån boet.

Tornfalk och stenfalk häckar gärna i kråkbon i träd och är därmed svåra att finna. Men de häckar även i klippor i fjällvärlden. Stenfalken varnar ofta mycket långt från boet, så en varnande stenfalk innebär inte alltid att redet är nära. Tornfalken däremot varnar oftast mycket nära redet. Tornfalk häckar gärna i lämpliga holkar och nischer på byggnader, gäller mest vid kusten. Lärkfalk har likartade häckningsbeteenden som stenfalk. Dessa tre småfalkar är inte alltid ortstrogna vilket beror på att de använder äldre reden av andra arter. Häckningsperiod mitten av maj till början av juli.

Jaktfalk häckar nära nog uteslutande i klippor i fjällvärlden. Men det finns kända trädhäckande par i skogslandet, då i våra lappmarker. Pilgrimsfalk häckar i klippor och i vissa fall på marken på större myrar. De stora falkarna är ofta ortstrogna men kan naturligtvis dyka upp på nya lokaler. Häckningsperiod april – juni länet runt. För storfalkarna gäller samma sak som för våra örnar, största försiktighet. Uppvaktas du av varnande pilgrimsfalkar på en myr så gå därifrån. Du har redan ett mycket starkt kriterie på arten.

Sparvhök och duvhök hittas uteslutande i skogmark och har redena i träd, oftast halvvägs upp i träden. Arterna varnar även gärna en bit ifrån boplatsen, så en varnande hök innebär inte att boplatsen är nära, ofta är redena svårfunna.

Fiskgjusen bygger de näst största redena, efter våra örnar, nästan uteslutande i toppen av stora tallar eller granar. De kan häcka i kraftledningsstolpar, i s k häxkvastar, etc. Arten varnar frenetiskt runt boet. Oftast ganska lätta att finna om arten häckar i rutan. Fiskgjusen är väl den art som lättast/oftast ses med kriterie 16 Adult med föda åt ungar, då den flyger med fisk i klorna. Men fiskgjusen, liksom örnar, kan flyga miltals med föda åt sina ungar.

Blå och brun kärrhök är markhäckare. Den blå arten häckar på myrar och åkermark, den bruna arten i vassbestånd i näringsrika sjöar. Det finns ingen anledning att ge sig ut i vassarna och söka den brunas reden. Oftast ser man dem bygga reden och flyga med föda åt ungarna, det räcker. Den blå kärrhökens bon är förvånansvärt svåra att finna men det räcker se den med byte åt ungarna.

Ormvråk och bivråk är trädhäckare. Redena kan ligga högst upp eller en bit ner i träden. Ormvråken varnar vid boet så även bivråk, dock i varierande omfattning. De förekommer främst i landskapet Norrbotten men ett antal par häckar i lappmarkerna. Bivråken anländer sent och har alltså en senare häckning än ormvråken.

Hos oss i Norrbotten har vi två former av ormvråk, dels nominatrasen Buteo buteo buteo, den normala ormvråken, dit även den s k Börringevråken räknas. Men vi har även individer, uppskattningsvis ca 50% av ormvråkarna, av en typ som är identisk med den s k stäppvråken Buteo buteo vulpinus. De lärda tvistas om stäppvråken verkligen finns hos oss men vi ser dem dock. Notera gärna vilken typ du ser. För bestämning se litteraturtips.

Fjällvråken häckar främst i lappmarkerna, både i träd, klippor och i vissa fall direkt på marken. Fjällvråken varnar flera hundra meter från redet, men intensiteten avtar just vid redet. Häckningsperioden är från april månad slut till och med juli. Brun glada (ja, vi har förmodligen några få häckade par) häckar ungefär som orm- och bivråk.

För alla träd- och klipphäckande rovfåglar, sök samlingar av kvistar och grenar samt spillning, fjädrar, dun och matrester under grova träd, klippor eller i tätare skogspartier.

Ungarna hos rovfåglarna är bostannare.