Fågelatlas Norrbottens län

Skogshöns, fälthöns, sumphöns och trana

av Rolf G Gustafsson

Uppdaterad 2010-01-21

Alla skogshöns är markhäckare. Det är hönan som ruvar och i huvudsak tar hand om ungarna. De lägger ofta stora kullar. Ungarna är borymmare och kan flyga kortare sträckor redan efter 1-2 veckor. Alla arter varierar stort i antal mellan olika år.

Järpe, orre och tjäder är utpräglade skogsfåglar. Järpen finns i gransumpskogen från kusten och upp i lappmarkerna. Orren är mindre nogräknad vad biotopen avser och finns i olika slags miljöer i skogslandet från kusten upp i lappmarkerna. Tjädern har drabbats hårt av det moderna skogsbruket och saknas nästan helt där kalhyggen finns. Tjädern föredrar gammelskogen och finns från kusten och upp i lappmarkerna. Dalripan har en förekomst i skärgården. Men saknas nästan helt i kustkommunerna. Från inlandskommunerna och i lappmarkerna finns det väl spridd. Fjällripan finns från trädgränsen upp till över 1100 m ö h i fjällkedjan. Fjällripan finns även på en del isolerade lågfjäll i skogslandet.

Hos dalripan, hjälper hanen delvis till med ungvården. Han finns alltid nära den ruvande hönan eller kycklingarna för att slå larm.

Även järptuppen håller sig nära den ruvande hönan samt ungkullen för att hjälpa till med ungvården.

De fälthöns som kan tänkas häcka hos oss är rapphöna, vaktel och kornknarr. De rapphöns som idag ses hos oss faller till samma kategori som fasanen. De är ättlingar till utsläppta individer för jaktändamål och hundträning samt rymlingar. Vaktel och kornknarr är inte årligt förekommande hos oss och mig veterligen har det aldrig hittats häckningar av dem. Vi får nöja oss med spelande hanar. Dessa arter förekommer i kustkommunerna och ibland i inlandskommunerna.

Fasanen finns bara i några kust- och inlandskommunerna, nästan uteslutande i Luleå, Boden och Kalix kommuner. Alla fasaner liksom rapphönan i Norrbotten härstammar från frisläppta individer för jaktändamål och hundträning.

De sumphöns som förekommer hos oss är vattenrall, småfläckig sumphöna, rörhöna och sothöna. Men det är bara sothönan som är årligt förekommande och den häckar i kustkommunerna samt en del inlandskommuner.

Tranan är bunden till våtmarkerna från kustlandet till de fjällnära skogarna. Från sumpmarker vid havsvikar, vida myrområden till myrar och mossar i skogslandet. Ungarna är borymmare och mycket svåruptäckta. Tranan för ett stillsamt liv under bo- och ungtiden och kan vara mycket svårupptäckt. Oftast ser och hör man de vuxna fåglarna födosöka och då många gånger en bra bit från häckningslokalen.