Fågelatlas Norrbottens län

Vadare

av Rolf G Gustafsson

Uppdaterad 2010-03-18

De flesta vadare är bundna till våtmarker. Oftast varnar de frenetiskt nära bon och ungar. Endast skogssnäppan (även grönbenan i viss mån) är känd att häcka i träd, då i gamla trastbon eller liknande, övriga vadare häckar direkt på marken. Dunungarna är borymmare (ungar som lämnar boet några timmar efter de kläckts) och oftast fruktansvärt svåra att upptäcka. Även redena och äggen är extremt svåra att finna. Hos många arter lämnar den ruvande fågeln redet först då du är metern ifrån redet, de trycker hårt, medan andra lämnar redet då du ännu är långt från boet. Här gäller det att se var man sätter fötterna. Många arter häckar i rena gungflyn där vi människor inte tar oss fram. Det är meningslöst att kämpa här, acceptera de varnande adulta fåglarna som högsta kriterie. Oftast är det hanen som tar hand om ruvning och ungar, men undantag finns.

Spovar häckar oftast på torrare mark, men de varnar på flera hundra meters avstånd från bon och ungar. Småspoven häckar vid lite torrare myrar/mossar och har under de senare decennierna delvis flyttat upp på kalfjället. Häckar även på en del kalhyggen.

Storspoven häckar främst i jordbrukslandskapet men finns med enstaka par längre mot nordväst. Myrspoven häckar sällsynt på våtmarker på fjällheden.

Svartsnäppa och gluttsnäppa är tidiga häckare (fullagd kull redan i slutet av maj, även i lappmarkerna) och har redena på torrbackar. De för sedermera ut sina ungar till blötare områden.

Arter som häckar i ren myrmark är grönbena, myrsnäppa, och beckasiner. Brushanen häckar också här och hos denna art är det honan som ruvar och tar hand om ungarna. Brushanehonan varnar aldrig högljutt. Hon flyger runt dig i cirklar på låg höjd över starren och då och då hörs enstaka låga ljud.

Smalnäbbad simsnäppa häckar strandnära vid mindre tjärnar och småsjöar, med tät strandstarr etc, oftast ovan trädgränsen. Arten skyr sjöar där vågorna blir stora. Oftast finns flera par i området. Arten har en komplicerad häckningsbiologi med avseende på parbildning.

Rödbenan häckar främst vid mindre sjöar/vattendrag ovan trädgränsen på torrare marker i fjällen, men finns även i t ex Bodenområdet och i vår skärgård.

Drillsnäppan finns överallt där det finns vatten utom på högre höjder, d v s sällan över ca 900 m.

Kärrsnäppan söker du vid mindre kärr ovan trädgränsen men finns även nedom densamma i liknande områden. Tyr sig inte till de riktigt vattenbemängda områdena.

Mosnäppan har de minsta ungarna, humlestora som nykläckta, och arten häckar mest på fjällhed nära lite torrare områden vid vattensamlingar och bäckar. Mosnäppan häckar även sparsamt i vår skärgård. Mosnäppan har även den likt den smalnäbbade simsnäppan ett komplicerat parbildningssystem.

Tofsvipan finns främst i jordbrukslandskapet men bli inte förvånad om du hittar henne på myrar i de fjällnära skogarna.

Skärsnäppan häckar nästan alltid över 700 m höjd. Vid småsjöar med stenig strand, oftast oskygg men inte alltid. Redet på torrare mark nära dessa sjöar.

Ljungpipare finns sparsamt från myrar i skogslandet till lågfjället där den är vanlig. Redet är placerat på en torr plats nära ett mindre ris/buskage. Fjällpiparen häckar från ca 600 möh till 1100 möh. Trycker extremt hårt och är orädd.

Större strandpipare finns från kusten upp till ca 1100 möh, då i lämplig biotop. Finns i gamla grustag, på fjällhed och vid kusten, alltid nära sand. Den mindre strandpiparen hittas många gånger i samma biotop som den större strandpiparen men i mer låglänt terräng.

Strandskatan häckar vid dyner, stensatta stränder etc, kustbunden.

Häckningstid för vadare är från mitten av maj till mitten av juli.